Jag sitter här, stilla och tyst i gammal misär
Solen går ner utanför mitt skitiga fönster
Den lyser upp och väcker alla mina förtränga känslor
Blottlägger dem för melankolins hungriga käft
Kilometer efter kilometer, uppställda på rad,
de lyses upp av solens gasande sken – hyreshus!
Staden skall åter gå till sömn i
väntan på en ny gryning, en ny dag
I väntan på det oundvikliga
Comentarios
Deja tu comentario: