De kärvande runor som ristat,
den vargbundna fullmånens rit
Vid granbergets —, — urtida ätt, — run— sett
Och irrbloss nu lyser längs stigar,
ty molntyngda böner de sänt
De ord läggas fram, av min blods—, — sitt trolska —
Refräng:
Under nalkande stormars himlavalv
Händer bär fram den svalkande rand
Uppå tak i vinterns skattkammarvalv
Och ärbara skydraget —
I den skylande lövtäckta björk
Från — svart, skapar sin —, — trollen så —
Över backen och moarna ryker,
under inlandsisens ärr
Granarna skrek, över mosstungen sky, och där berg — vy
Refräng:
Under nalkande stormars himlavalv
Händer bär fram den svalkande rand
Uppå tak i vinterns skattkammarvalv
Dom porlande ensliga bäckar,
hörs ödets sorgmelodi
När skogen sjöng, det steg en sol, sitter man — spelar fiol
Och irrbloss nu lyser längs stigar,
ty molntyngda böner de sänt
De ord läggas fram, av min blods—, — sitt trolska —
Refräng:
Under nalkande stormars himlavalv
Händer bär fram den svalkande rand
Uppå tak i vinterns skattkammarvalv












Comentarios
Deja tu comentario: